Där tiden står still

Det verkar som att tiden aldrig rör sig samtidigt som den springer iväg. Idag åkte jag och Florence tillbaks till dalens sjukhus efter två års tid, vi gick upp till avdelningen och lämnade lite munkar och fikade på fiket. Vi satte oss också på en bänk och stirrade i vad som kändes som tio minuter men visade sig bli 40. Det är konstigt hur tiden rör sig ibland


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0